Jättegryta och grytnischer på Öjberget

På Öjbergets sydsluttning invid 3 kilometers skidspåret finns en djup jättegryta och kringliggande grytnischer. Platsen ligger ett stenkast från det ställe där 3 km spåret viker av från 5 km spåret. Kontroll nr 6 på Öjbergets naturstig.

De mjukt slipade klipporna och urholkningarna i berget på denna plats har nötts fram av snurrande grus och stenar i en istidsälv/fors och ytterligare formats av havsvågors kraft på en fornstrand.

Under den senaste istiden, troligen under avsmältningsskedet för över 10 000 år sedan, satte en strid vattenström eller fors under isen stenar att snurra på denna plats. De virvlande stenarna slipade småningom en djup grop i berget = en jättegryta. En vägg i jättegrytan pressades i något skede ut av vatten eller is.

En typisk jättegryta är nästan cylinderformig och dess botten är rundad och jämnslipad. Storleken kan variera från små fördjupningar till gropar som är flera meter breda och över 10 m djupa. Förr trodde man att jättar svarvat ut grytorna i berget för att koka mat i.

En annan möjlighet är att det är en strandgryta och grytnischer som bildades när havets kraftiga bränningar slog mot dessa strandhällar för omkring 4 000 år sedan. Vid den tiden fanns ingen skyddande skärgård, så vågorna fick ordentlig kraft. Stenar och grus fungerade som ”slipmedel” på samma sätt som när jättegrytor bildas. Men om denna ”vågkraft” skulle ha skapat fördjupningarna, så borde hela sluttningen på samma höjd av Öjberget vara formade på samma sätt. Men eftersom endast en avgränsad del är slipad, så är det troligt att grytformen bildades i en nedforsande isälv vid inlandsisens avsmältning. Möjligen kan grytan ha slipats ytterligare då havsytan låg på denna nivå. 
 Matts Andersén fann denna jättegryta år 1984.