Stenåldersfyndplatsen på Öjberget

 Fyndplatsen under ett stort flyttblock på Öjberget är tillsvidare den enda kända från stenåldern i Vasaregionen. Brända ben hittades i hålrummet under flyttblocket vid arkeologiska utgrävningar i början av 2000-talet. Benen har med kol-14-analys konstaterats vara nära 4000 år gamla. Det är fråga om det klart äldsta spåret av människor som hittats i Vasaområdet. Kol-14-analysen som gjordes på dateringslaboratoriet vid Helsingfors universitet, berättar att benen blivit brända för ca 3800 år sedan - alltså i slutskedet av stenåldern.

Även avslag av kvarts och sandsten samt brända stenar ("kokstenar") har hittats på samma plats i det grottliknande utrymmet under flyttblocket på +46 m ö.h.

I slutet av stenåldern var Öjberget en liten ö långt ute i västerhavet. Ön var på den tiden knappt en kilometer lång och högst en halv kilometer bred. Till närmaste fastlandsstrand i sydost vid nuvarande Laihela var avståndet nära 30 km.

Förmodligen var dåtidens Öjbergsö en rik säsongfångstplats, där människor kunde fiska och jaga säl. Då erbjöd hålrummet under flyttblocket ett gott skydd mot väder och vind. Under storstenen gav en eld värme och tillredd mat av fisk, fågel och säl. Rätt ombonat blev det om man kunde täcka öppningen med hudar upphängda på slanor.  

Vid den senaste arkeologiska utgrävningen (år 2005) under flyttblocket hittades eggdelen av en stenmejsel, som är fint slipad av människohand. Den funna eggen som brutits av är ca 4 cm bred och ca 2,5 cm lång. Eggen har mejselform och liknar en liten yxa med vasst bett. Skaftdelen av den avbrutna mejseln har inte återfunnits. Stenåldersjägarna kan ha slipat upp ett nytt bett på skaftet.

Stenåldersmejseln är gjord av skiffersten. Mejseln har undersökts vid Geologiska forskningscentralen av Satu Hietala, som uppger att det särpräglade stenmaterialet i det gamla verktyget kommer från stranden av Onega sjön i ryska Karelen. Stenen har således gjort en hundramilafärd före den hamnade på Öjberget. Stenålderns säljägare har antagligen bytt till sig mejseln vid någon marknadsplats eller av kringresande handlande. Betalningen kan ha varit sälskinn och/eller sältran.

Stenmejseln från stenåldersfyndplatsen på Öjberget förvaras på Österbottens museum.

Läs mera om platsen i Matts Anderséns bok NÄR HIMLEN FALLER NER, sid. 92–94